Posts


Ikväll längs Sundspromenaden

Tidigare ikväll längs bryggan. Borta bra men hemma bäst. Så heter det ju och jag skriver under det påståendet. Att komma hem till Västra Hamnen en sån här fin februarieftermiddag med stiltje, fluffiga moln och solglimtar är inget mindre än en ynnest. Särskilt efter en okristligt tidig och bitvis seg bussresa från en by i franska alperna (Chamonix) till Geneve och därifrån en SAS-kärra till Kastrup.

Vid det här laget har jag flugit med dom allra flesta av världens största flygbolag. Men det finns fortfarande inget som jag känner mig så trygg i som just Scandinavian Airlines System. I alla fall när det bär av utrikes. Såg ett coolt, retro-brandat SAS-plan på Kastrup i början av veckan. Vet inte från vilket år det var, men säkert från epoken då jag premiäråkte med bolaget, cirka 1967.

Februari är snart på väg att glida över i mars. Vilket ju betyder att det faktiskt alldeles snart är vår igen. Teoretiskt, i alla fall. Att bo i Skåne har många fördelar, inte minst meteorologiskt. Och vi som bor här ute vid kusten har ofta lite förtur till vårens allra tidigaste tecken; sol, sol och åter sol.


Möten i Västra Hamnen

Har alltid tyckt att Västra Hamnen är till för alla. Att området är på något vis elastiskt och fungerar för såväl boende, de som jobbar här och alla besökare. Och även om långt ifrån alla har möjlighet att bo i Västra Hamnen, är jag övertygad om att många när på en dröm, eller har en aspiration om att kanske en dag också bo så nära havet.

Som en del som läser detta vet, har jag som ett sidoprojekt i min verksamhet som fotograf och filmare i Malmö, dokumenterat Västra Hamnen i en populär fotobokserie. Det började med en bok 2005 och med undantag för 2006, fortsatte jag sedan att ge ut en om året fram till 2015. Några exemplar ur serien kan finnas kvar på Akademibokhandeln och Form & Design Center här i Malmö.

Redan 2002, året då vi flyttade hit, insåg jag att Västra Hamnen skulle komma att bli Malmös i särklass häftigaste område att bo i och besöka. Det finns såklart undantag, men jag tror att dom allra flesta människor dras mer eller mindre undermedvetet, nästan magnetiskt, till havet.  Motiven varierar, man ses i Västra Hamnen över en fika, en glass, en öl eller för att njuta av ljuset när solen sakta, sakta sjunker ner över havet och lägger sig någonstans bakom danskarnas huvudstad.

När jag valde bilden på svanarna, tänkte jag just på hur viktigt det är att Västra Hamnen fortsätter att vara en öppen mötesplats. Ett område som är inklusivt och inte exklusivt. Att vi alla värnar om öppenheten och tar fasta på hur oerhört privilegierade vi är som bor här genom att bära med oss en genuin ödmjukhet – utanför och innanför västen.

Jag vet att det finns några av våra besökare som inte respekterar eller tycks bry sig om varken lagar eller trivselregler. Men låt oss komma ihåg att dom faktiskt tillhör undantagen. De allra flesta är fina, snälla människor som liksom vi, vill njuta av att mötet med havet.


Turning Torso i en Meteorologisk Anomali
Så här såg det ut tidigare idag vid Scaniaplatsen här i Västra Hamnen. Turligt nog blev jag precis klart med ett litet uppdrag (jodå, ibland jobbar jag söndagar) när jag kikade ut genom rutan i arbetsrummet och såg att det var magiskt väder. Magiskt på så vis att det var vindstilla, soligt och dimmigt. En metereolgisk anomali som uppstår max 5 gånger per år och som jag lyckats dokumentera vid några tillfällen. Fler liknande bilder med Turning Torso i huvudrollen finns här.
 

Mitt Ambitiösa Nyårslöfte

Det är ju först när jag lämnar hemmet i Västra Hamnen som jag uppskattar området allra mest. Och framförallt när man reser riktigt långt borta och låter sig fullständigt absorberas av en helt annan kultur – helst i ett behagligt varmt klimat.

Jag känner redan nu att veckorna här i Costa Rica kommer att tillföra ny energi och inspiration till livet hemmavid. Inte minst blir jag inspirerad av det varma sociala klimatet. Alla spontanhälsar nämligen på varandra här – oavsett tid på dygnet, klädsel, ålder, ursprung eller utseende. Ola! Buenos! Pura Vida!

Kanske är jag ändå lite typisk amerikan på så vis att jag gärna hälsar eller tjingsar på alla och en var – oavsett var, när eller hur man råkar ses.Om jag till exempel möter dig på väg till eller från Maxi, längs Sundspromenaden eller någon annan del i vårt område, är chanserna rätt goda att jag riktar ett spontant “Hej!” i din riktning – även om vi aldrig tidigare talats vid.

Detta känns alltid särskilt viktigt för mig så här års när värmen är en bristvara och den sociala interaktionen utanför hemmet och jobbet är nästintill försumbar.

Nyårslöften?

Jag har i alla fall en som jag siktar in mig på. Och det är att bli betydligt mer personlig i min dokumentation av livet i Västra Hamnen. Målet skall bli att skapa mer närvaro och personlighet genom mina bilder och därigenom lyfta fram åtminstone några av alla härliga personligheter som bor och verkar här.

Inte minst vill jag träffa och återspegla en del av alla underbart kreativa kufar, kluriga uppfinnare, konstnärer, musiker, författare, journalister och individer med lite udda sysselsättningar och alldeles säkert med intressanta anekdoter och spännande historier från livet som pågår här i vårt Västra Hamnen.

Gott Slut!


Tidigare idag i Västra Hamnen

Magiskt ljus idag. Hann med en cykeltur till Kallis och stannade på hemvägen längs Rodergatan här i Västra Hamnen innan dagen slocknade och det blev kväll.


Varvsstaden

Det är något alldeles speciellt med gamla fabriksområden. Kan liksom inte få nog av att fotografera dom. Och det är inte bara det kulturhistoriska perspektivet som får mig att gå igång. Patinan och proportionerna är minst lika intressanta aspekter.

Kvarlevorna från t ex Malmös industriella förflutna representerar ett helt annat förhållningssätt till materialval, hållbarhet och kvalité än vad som i mångt och mycket existerar idag där kvartalsrapporterna styr många av besluten.

Under hösten har jag vid några tillfällen fått möjlighet att fotografera inne i flera av dom gigantiska monteringshallarna som ännu är kvar på Kockums fabriksområde här i Västra Hamnen. En del av bilderna från besöken kan ses här.

Trots att varvet lades ner för ganska längre sedan och trakten därefter präglats av helt andra verksamheter, finns ändå en hel del innanmäte kvar från epoken då några av världens största fartyg byggdes i Malmö.

Medan jag vandrade runt och dokumenterade hallarna från traverserna, längs med järntrapporna och i olika verkstäder, dök det ofta upp saker som fångade min blick; ett rostigt kopplingsskåp, ett rum fylld med strömbrytare, en stor bandsåg. Jag blev nästan överrumplad över ur överdrivet rejält allt var. Prylarna tillverkades inte bara för att hålla för sitt uppdrag under många år. Det fanns också god marginal om det krävdes.